Growth & Sustainability

Liknelsen om fikonträdet i Lukasevangeliet 13:6–9.

6Och han gav dem denna liknelse: »En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. 7Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ 8Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. 9Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’«

Har du någonsin stått i en trädgård där allt ännu är i sin linda – där jorden är nygrävd, plantorna små och framtiden osäker?

Det har jag. Min pappa är trädgårdsmästare och min mamma florist. Som barn lekte jag ofta i de stora familjeägda växthusen tillsammans med mina syskon och kusiner. När vi blev äldre fick vi hjälpa till att plantera och skörda liljor, tulpaner och krysantemum. Jag har sett hur en trädgård tar form – från bar jord till blomstrande liv.

Men jag har också lärt mig att en trädgård kräver tålamod. Planteringen sker i förväntan, men resultatet dröjer. Precis som i trädgården, är det i våra liv – vi ser inte omedelbart frukten av det vi sår. Ibland går allt enligt plan, men ibland kommer oväntad frost, regn eller torka. Sådd kräver inte bara arbete, utan också tillit – till att det vi planterar en dag ska bära frukt.

En trädgård under plantering är också en plats i rörelse. Jorden är nybearbetad, frön och lökar väntar på att slå rot, och små plantor står redo att planteras. Kanske finns det stöd för klätterväxter, nyanlagda rabatter och skyltar som markerar var olika sorter ska växa.

Men den ser också ofärdig ut. Redskap ligger utspridda, högar av ogräs och kvistar vittnar om rensningens nödvändighet. Jorden är mörk och fuktig, nyligen vattnad och gödslad för att ge bästa möjliga förutsättningar för växterna att växa.

Jesus berättar en liknelse i Lukasevangeliet om ett fikonträd som inte burit frukt på tre år(!). Ägaren vill hugga ner det, men trädgårdsmästaren ber om mer tid:

”Låt det stå kvar ett år till, så ska jag gräva runt det och gödsla det. Kanske bär det frukt nästa år.”

Liknelsen speglar Guds tålamod. Han ger aldrig upp om oss. Precis som en trädgårdsmästare vet att vissa växter tar längre tid att utvecklas, vet Gud att vi ibland behöver mer tid, mer näring, mer omsorg.

Vi kan alla ha perioder av andlig torka, när bönen känns svår och tron svag. Vi kan drabbas av oväntade motgångar, som frostnätter i våra hjärtan. Men Gud överger oss inte. Han gräver runt våra rötter, vattnar oss med sin nåd och ger oss näring genom sitt ord.

När vi ser en nyplöjd åker kan det vara svårt att föreställa sig den rika skörd som väntar. Men bonden sår i hopp och tillit. På samma sätt är Guds löfte att det verk han har påbörjat i oss också ska fullbordas.

Liknelsen om fikonträdet påminner oss om att vi lever i nådens tid. Vi har fortfarande möjlighet att växa, mogna och bära frukt. Kanske har vi tidigare varit som fikonträdet som inte bar frukt, men Gud ger oss en ny säsong, en ny vår, en ny chans.

Och nu är det strax påsk. Jesus var nere i dödsriket och vände. Därför är ingenting längre hopplöst!

Liv är rörelse. Allt liv innebär förändring. Ingenting kommer att förbli exakt som det är just nu. För den trygga och nöjda kan det kännas hotfullt. För den som sitter fast i svårigheter är det ett löfte.

Men i allt detta finns något beständigt: Jesus Kristus. Kring honom – vår fasta klippa – rör sig allt annat i ständig förändring. Och Gud vill det goda. Han vill att det fruktlösa fikonträdet ska få en ny chans.

Jag tror på det. Och på den plattformen kan jag stå.

Våren står för dörren. Det är dags att i Jesu namn, kavla upp ärmarna, greppa spaden och hoppas på det vi ännu inte ser.