Tensta Gospel Chior (TGC)

Trenden just nu är spirituell och holistisk hälsa, som jag skrev lite om i ett tidigare inlägg. Vår fysiska kropp och vår inre hälsa (dvs mentala, emotionella, psykosociala och andliga), bör vara i balans för att må bra som människa. Lika självklart som det är att ha sin PT för sin fysiska hälsa, är det en internationell trend (främst i USA) att ha sin andliga coach. Vissa människor kan se termen ”andlig men inte religiös” som obeslutsam och avsaknad av substans. Andra anammar termen som ett korrekt sätt att beskriva sig själva. Oavsett vad, så finns det en andlig hemlöshet i Sverige som vi måste våga bemöta och öppna upp för, eller vad tror du? Hur resonerar detta med dig?

Jag tänker att jag presenterar mig som en typ av “Tro- och livsåskådningsprofil.” Men vad handlar det om? Vad är tro egentligen? Såhär: Sverige är i hög grad ett sekulariserat land där många tänker att religion är något marginellt och handlar om människans privata erfarenheter och trosuppfattningar. Men jag vågar påstå att det handlar om något mycket, mycket större — någonting mer! Tron influerar inte enbart hur vi ser på det gudomliga eller på andlighet, utan också på allt annat  här i livet. Det handlar om en livsstil. Right? Religion är idag dessutom något man måste förhålla sig till både i samhället och politiken, oavsett vad man tycker om saken eller har för åsikt. Det involverar läraren, sjuksköterskan, och polisen för att bara nämna några yrken och samhällsaktörer som innebär att man har med människor att göra. Men det innefattar lika mycket politikern eller journalisten vars uppdrag är att skildra eller reglera samhällslivet. Det innesluter alla som är angelägna av att förstå sin samtid. Tro- och livsåskådning handlar också om ett liv i relationer som behöver växa och mogna. Ämnet är som någon sa “oändligt” och ingen kommer förstå allt, och även om man aldrig kommer att bli färdig vill jag iallafall fortsätta söka och fördjupa min tro och personliga övertygelse, och detta görs tillsammans, för att ensam är inte stark, eller hur?

Som ni vet så gillar jag Afro-Amerikansk gospel och för några veckor sedan fick jag möjligheten att se förhandsvisningen av “Kören – En film om Tensta Gospel Choir”. Har ni sett den? Om inte, se den! I filmen följer regissören Amanda Pesikan en av Sveriges mest populära körer på en avgörande resa till Chicago, gospelns hemstad. Det blir en spirituell och väldigt känslosam utmaning där frågor om tro, tvivel, ledarskap och andlighet sätter körens gemenskap på prov. Pesikan dokumenterar en avgörande tid i körens historia, när man brottas med frågor om religion, individualitet och gemenskap. Jag var djupt berörd av filmdramatiseringen efteråt och imponerad över hur sårbara medlemmarna var i sin situation, och inte minst körledaren själv – Cedwin Sandanam och som uttrycker sig så fint:

 

”Jag tror att en god gemenskap lättar vikten av dina rädslor. Rädslor för döden, sorg, att inte vara lyckad. En god gemenskap välkomnar frågor, ifrågasättande och tvivel. Jag tror att det är genom gemenskapen som en finner själsro. Ur själsro växer kärlek. Något vi behöver mer av och kan ge mer av. Du kan finna den i familjen, på arbetsplatsen, bland vänner eller i en kör. Var har du din gemenskap?”

Amanda brinner precis som jag för de existentiella frågorna. Därför ska jag försöka träffa henne efter nyår för att höra mer kring responsen av filmen och nästa steg. Vi lever i en fantastiskt spännande tid hörni och det här är bara början.

• 

The trend right now is spiritual and holistic health, which I mentioned in a previous post. Our physical body and our inner health (ie mental, emotional, psychosocial, and spiritual), should be in balance to feel good as human beings. As obvious as it is to have your PT for your physical health, it is an international trend (especially in the US) to have your spiritual coach. Some people may see the term “spiritual but not religious” as indecisive and lacking in substance. Others adopt the term as a correct way of describing themselves. No matter what, there is spiritual homelessness in Sweden that we should face and embrace, or what do you think? How does this resonate with you?

So, what is faith? Well. Sweden is to a large extent a secularized country where many people think that religion is something marginal and is about man’s private experiences and beliefs. But I’d say it is about something much, much bigger – something more! Faith influences not only how we view the divine or spirituality, but also everything else in life. It’s about a lifestyle. Right? Religion today is also something you have to relate to in both society and politics, regardless of what you think about the matter or have an opinion or not. It involves the teacher, the nurse, and the police, to name just a few professions and social actors that involve dealing with people. But it includes just as much the politician or journalist whose mission is to portray or regulate social life. It includes everyone anxious to understand their time. Beliefs and views on life are also about life in relationships that need to grow and mature. The subject is as someone said “infinite” and no one will understand everything, I still want to continue to seek and deepen my faith and personal convictions, and this is done together because alone is never strong, right?

A few weeks ago I had the opportunity to watch the preview of “The Choir – A film about Tensta Gospel Choir”. Did you watch it already? If not, it’s a must!  In the film, the director Amanda Pesikan follows one of Sweden’s most popular choirs on a crucial journey to Chicago, the gospel’s hometown. It is a spiritual and very emotional challenge where questions about faith, doubt, leadership, and spirituality put the choir’s community to the test. Pesikan documents a crucial time in the choir’s history, when wrestling with questions about religion, individuality, and community. I was deeply touched by the film drama afterward and impressed by how vulnerable the members were in their situation, and not least their choir leader  – Cedwin Sandanam who expresses himself this way:

“I think a good community eases the weight of your fears. Fear of death, grief, of not being successful. A good community welcomes questions, questions, and doubts. I believe that it is through community that one finds peace of mind. Out of peace of mind, love grows. Something we need more of and can give more of. You can find it in the family, at work, with friends, or in a choir. Where do you have your community? ”

Amanda is like me, passionate about existential issues. Therefore, I will try to meet her after New Year to hear more about the response of the film and the next step. We live in a fantastically exciting time corner and this is just the beginning.