Hjälparen kommer…

I Johannesevangeliet 16:33 i Bibeln, säger Jesus till sina lärjungar:

”I världen får ni lida. Men var inte oroliga – jag har övervunnit världen.”

Stora ord. Och kanske känns de långt borta – särskilt när världen ser ut som den gör…Särskilt för den som brottas med något väldigt jobbigt just nu.

Men det Jesus säger är inte nonsens. Det är ord från en som vet vad det är att lida, att bli övergiven och att känna sig ensam.

Jag tänker tillbaka på en kväll när jag var på det skyddade boendet där jag ibland arbetar, vid sidan av mina präststudier. En av kvinnorna jag möter där, hon som burit mer än någon människa borde, satt med mig i soffan. Vi hade på tv: n. Inget särskilt, bara bakgrund. Men så dök Carola upp i rutan. Ett gammalt klipp från Melodifestivalen. Hon stod där i blå klänning, stark och sårbar på samma gång, och sjöng:

“Du finns i varje andetag, i varje steg. Himlen bär en evighet…”

“Åh, Carola – min barndomsidol!” Utbrast jag.

Kvinnan bredvid mig satt tyst en stund. Sen sa hon, lite viskande: ”Det där är jag. Precis så. En evighet – i en kort sekund.” Och så började hon berätta. Om åren av övergrepp. Om hur andra tog makten över hennes kropp, hennes röst och hennes värde.

”Jag känner mig fortfarande så smutsig. Skamsen. Äcklig.”, sa hon lågmält.

Och jag önskar att jag då hade vågat viska de där orden:

”Hjälparen kommer.”

Inte som en abstrakt teologisk idé. Utan som det hon kanske allra mest behövde höra: ”Du är inte ensam. Gud är nära. Det finns en som ser dig. Det finns en som vet.”

Jag vet också att det här kanske retar upp någon. Du kanske tänker: ”Men vad hjälper det mig? Jag kämpar med daglig stress och förväntningar. Jag har ångest, och sover knappt inte längre om nätterna. Vad ska ”Hjälparen” göra åt det?”

Det är en ärlig och viktig fråga. För vi förväntas ju vara tillgängliga jämt – men kanske ofta saknar djup kontakt. Och ibland har vi tappat språket för det heliga. För vad det skulle kunna betyda – att någon kommer och hjälper till.

Att någon tror på oss när vi inte längre gör det själva. Men kanske är det just därför vi behöver höra detta: Att Hjälparen inte kommer till de “lyckade.” Inte till dem som har ett perfekt andaktsliv.

Det grekiska ordet är Parakletos – ”Hjälparen” – den som kallas vid vår sida. Som en försvarsadvokat i domstolen. Som en vän som aldrig sviker. Som vinden under vingarna när du inte orkar gå längre.

Och ibland kommer Hjälparen inte i form av en ängel – utan genom det enkla och vardagliga:

Som en sång i ett vardagsrum. Som en blick från någon som ser. Som en kort sekund av frihet mitt i allt kaos.

Och då kanske Hjälparen viskar: “Du är älskad. Du är fri. Du hör hemma hos mig.”

Paulus i Bibeln säger: Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre (Rom 8:38-39).