Vi b\u00e4r nog alla p\u00e5 en f\u00f6rest\u00e4llning om att det finns gott om tid. Tid att ordna upp det som blivit fel. Tid att s\u00e4ga det vi \u00e4nnu inte sagt. Tid att leva mer gener\u00f6st, mer trofast och mer sant. Men s\u00e5 kommer \u00f6gonblick d\u00e5 vi pl\u00f6tsligt inser att tiden inte \u00e4r obegr\u00e4nsad. D\u00e5 blir det extra tydligt vad som verkligen betyder n\u00e5got, och vem eller vad som egentligen styr v\u00e5ra liv.<\/p>\n\n\n\n
Lukasvenageliet 16:1\u2013 13<\/strong><\/p>\n\n\n\n 1<\/sub>Han sade ocks\u00e5 till sina l\u00e4rjungar: \u00bbDet var en rik man som hade en f\u00f6rvaltare, och denne beskylldes f\u00f6r att f\u00f6rskingra hans f\u00f6rm\u00f6genhet.\u00a02<\/sub>Mannen kallade till sig honom och sade: \u2019Vad \u00e4r det jag h\u00f6r om dig? L\u00e4mna in dina r\u00e4kenskaper, du kan inte vara kvar som f\u00f6rvaltare.\u2019\u00a03<\/sub>F\u00f6rvaltaren t\u00e4nkte: \u2019Vad skall jag g\u00f6ra nu n\u00e4r min herre avskedar mig? Gr\u00e4va orkar jag inte, och tigga sk\u00e4ms jag f\u00f6r.\u00a04<\/sub>Jo, jag vet vad jag skall g\u00f6ra s\u00e5 att folk tar emot mig i sina hus n\u00e4r jag mister min tj\u00e4nst.\u2019\u00a05<\/sub>Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i s\u00e4nder, och fr\u00e5gade den f\u00f6rste hur mycket han var skyldig.\u00a06<\/sub>\u2019Hundra krus olja\u2019, svarade mannen. D\u00e5 sade han: \u2019H\u00e4r \u00e4r ditt skuldebrev, s\u00e4tt dig genast ner och skriv femtio.\u2019\u00a07<\/sub>Sedan fr\u00e5gade han n\u00e4ste man: \u2019Och du, hur mycket \u00e4r du skyldig?\u2019 \u2013 \u2019Hundra tunnor vete.\u2019 D\u00e5 sade han: \u2019H\u00e4r \u00e4r ditt skuldebrev. Skriv \u00e5ttio.\u2019\u00ab8<\/sub>Och Herren ber\u00f6mde den ohederlige f\u00f6rvaltaren f\u00f6r att han hade handlat klokt. \u00bbDenna v\u00e4rldens m\u00e4nniskor beter sig klokare mot sina egna \u00e4n ljusets m\u00e4nniskor g\u00f6r.\u00a09<\/sub>Ja, jag s\u00e4ger er: anv\u00e4nd den ohederliga mammon till att skaffa er v\u00e4nner som tar emot er i evighetens hyddor n\u00e4r mammon l\u00e4mnar er i sticket.10<\/sub>Den som \u00e4r trogen i sm\u00e5tt \u00e4r trogen ocks\u00e5 i stort, och den som \u00e4r ohederlig i sm\u00e5tt \u00e4r ohederlig ocks\u00e5 i stort.\u00a011<\/sub>Om ni inte har varit trogna i fr\u00e5ga om den ohederliga mammon, vem vill d\u00e5 anf\u00f6rtro er det som har verkligt v\u00e4rde?\u00a012<\/sub>Och om ni inte har varit trogna i fr\u00e5ga om andras egendom, vem vill d\u00e5 ge er det som skall tillh\u00f6ra er?13<\/sub>Ingen tj\u00e4nare kan tj\u00e4na tv\u00e5 herrar. Antingen kommer han att hata den ene och \u00e4lska den andre eller att h\u00e5lla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tj\u00e4na b\u00e5de Gud och mammon.\u00ab<\/p>\n\n\n\n Texten i Lukasevangeliet h\u00f6r till Jesu mest utmanande liknelser. En ohederlig f\u00f6rvaltare st\u00e4lls till svars och handlar snabbt n\u00e4r han inser att tiden h\u00e5ller p\u00e5 att rinna ut. Det m\u00e4rkliga \u00e4r att Jesus inte ber\u00f6mmer hans ohederlighet, utan hans klokhet och handlingskraft. Han s\u00e5g verkligheten s\u00e5dan den var och handlade d\u00e4refter.<\/p>\n\n\n\n Liknelsen leder fram till den avg\u00f6rande fr\u00e5gan: Vem \u00e4r det egentligen vi tj\u00e4nar? Gud eller mammon?<\/p>\n\n\n\n Vi \u00e4r alla f\u00f6rvaltare. Livet, tiden, v\u00e5ra g\u00e5vor och v\u00e5ra resurser \u00e4r inte ytterst sett v\u00e5ra egna. De \u00e4r anf\u00f6rtrodda \u00e5t oss f\u00f6r en tid. En dag f\u00e5r vi l\u00e4mna ifr\u00e5n oss precis allt.<\/p>\n\n\n\n Det p\u00e5minner aposteln Paulus om n\u00e4r han skriver: \u201cTomh\u00e4nta kom vi till v\u00e4rlden, och tomh\u00e4nta skall vi l\u00e4mna den.\u201d Ingen av oss f\u00e5r ta med oss n\u00e5gonting n\u00e4r livet h\u00e4r \u00e4r slut. Inga bankkonton, inga fastigheter, inga aktieportf\u00f6ljer, inga titlar eller utm\u00e4rkelser. Ingenting. Allt det vi s\u00e5 l\u00e4tt tar f\u00f6r givet och liksom g\u00f6r till centrum f\u00f6r v\u00e5ra liv stannar kvar.<\/p>\n\n\n\n Det kan ju l\u00e5ta som en str\u00e4ng sanning…men i sj\u00e4lva verket \u00e4r den r\u00e4tt befriande. Om vi \u00e4nd\u00e5 inte kan ta n\u00e5got med oss, beh\u00f6ver vi inte heller klamra oss fast vid det. Vi f\u00e5r leva med \u00f6ppna h\u00e4nder. Det vi har f\u00e5tt \u00e4r inte till f\u00f6r att \u00e4gas f\u00f6r alltid, utan f\u00f6r att f\u00f6rvaltas v\u00e4l och bli till v\u00e4lsignelse medan tiden \u00e4r v\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n D\u00e4rf\u00f6r talar Jesus s\u00e5 ofta om pengar. Inte d\u00e4rf\u00f6r att pengar \u00e4r onda, utan d\u00e4rf\u00f6r att de s\u00e5 l\u00e4tt blir v\u00e5r trygghet. Mammon lovar s\u00e4kerhet, kontroll och oberoende. Men den som tj\u00e4nar mammon f\u00e5r aldrig nog. Den som tj\u00e4nar Gud uppt\u00e4cker en annan rikedom som f\u00f6rn\u00f6jsamheten, tacksamheten och gl\u00e4djen i att f\u00e5 dela med sig.<\/p>\n\n\n\n Vi k\u00e4nner igen den d\u00e4r kampen i vardagen. N\u00e4r n\u00e5gon samlar in pengar till ett f\u00f6rhoppningsvis gott \u00e4ndam\u00e5l \u00e4r v\u00e5r f\u00f6rsta reaktion ofta inte: Hur kan jag hj\u00e4lpa? utan: G\u00e5r pengarna verkligen dit de ska? I alla fall s\u00e5 t\u00e4nker jag ofta s\u00e5. Fr\u00e5gan kan vara klok och ber\u00e4ttigad. Men ibland blir den ocks\u00e5 ett s\u00e4tt att slippa den djupare fr\u00e5gan: Vad v\u00e4cker m\u00f6tet med den beh\u00f6vande i mitt eget hj\u00e4rta? Ser jag sk\u00e4l att \u00f6ppna min hand, eller att h\u00e5lla den st\u00e4ngd?<\/p>\n\n\n\n Jag t\u00e4nker ocks\u00e5 p\u00e5 m\u00e4nniskor som st\u00e5r mig n\u00e4ra och som lever med en s\u00e5dan \u00f6ppen hand. De delar med sig av det de har, ofta helt sj\u00e4lvklart och utan att s\u00f6ka uppskattning. N\u00e4r jag ser det anar jag n\u00e5got av Guds rike! Deras exempel v\u00e4cker en l\u00e4ngtan ocks\u00e5 hos mig att leva friare, enklare och mycket mer gener\u00f6st.<\/p>\n\n\n\n Det \u00e4r den andliga kamp som varje l\u00e4rjunge k\u00e4nner igen. Kampen st\u00e5r inte bara ute i v\u00e4rlden utan i det egna hj\u00e4rtat. Varje dag st\u00e4lls vi inf\u00f6r valet mellan sj\u00e4lviskhet och generositet, mellan r\u00e4dsla och tillit, mellan att samla \u00e5t oss sj\u00e4lva och att dela med oss. V\u00e5r tid uppmuntrar oss att konsumera mer och beg\u00e4ra mer. Evangeliet visar en annan v\u00e4g. Har vi mat och kl\u00e4der, s\u00e4ger aposteln, skall vi vara n\u00f6jda. Den som vet att livet ytterst vilar i Gud blir fri att leva enklare och ge rikligare.<\/p>\n\n\n\n Men kanske \u00e4r den sv\u00e5raste fr\u00e5gan inte hur vi f\u00f6rvaltar v\u00e5ra \u00e4godelar, utan hur vi f\u00f6rh\u00e5ller oss till v\u00e5ra egna misslyckanden.<\/p>\n\n\n\n Vi vet hur l\u00e4tt det \u00e4r att se v\u00e5r synd och sedan v\u00e4nda bort blicken. Skulden blir skam, och skammen f\u00e5r oss att g\u00f6mma oss \u2013 f\u00f6r andra, men ocks\u00e5 f\u00f6r Gud.<\/p>\n\n\n\n Evangeliet ber\u00e4ttar n\u00e5got annat…<\/p>\n\n\n\n Gud v\u00e4nder sig inte bort fr\u00e5n den m\u00e4nniska som missat m\u00e5let. I Jesus Kristus s\u00f6ker han upp henne. N\u00e5den f\u00f6rnekar inte sanningen om oss, men den l\u00e5ter inte synden f\u00e5 sista ordet. N\u00e4den \u00e4r v\u00e5r absoluta plattform. D\u00e4r f\u00e5r vi resa oss igen och igen och b\u00f6rja om. <\/p>\n\n\n\n Och just den m\u00e4nniska som vet att hon lever av n\u00e5d blir ocks\u00e5 fri att leva gener\u00f6st. Fri att se den m\u00e4nniska hon tidigare inte s\u00e5g. Fri att anv\u00e4nda sina g\u00e5vor, sin tid, och sina resurser f\u00f6r Guds rike. Inte f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na Guds k\u00e4rlek, vi \u00e4r redan s\u00e5 \u00e4lskade vi kan bli av Gud, men f\u00f6r att hon redan har f\u00e5tt den d\u00e4r k\u00e4rleken. Det \u00e4r fantastiskt!<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi b\u00e4r nog alla p\u00e5 en f\u00f6rest\u00e4llning om att det finns gott om tid. Tid att ordna upp det som blivit fel. Tid att s\u00e4ga det vi \u00e4nnu inte sagt. Tid att leva mer gener\u00f6st, mer trofast och mer sant. Men s\u00e5 kommer \u00f6gonblick d\u00e5 vi pl\u00f6tsligt inser att tiden inte \u00e4r obegr\u00e4nsad. D\u00e5 blir… Continue reading F\u00f6rvaltarskap…<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1069","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1069","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1069"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1069\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1070,"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1069\/revisions\/1070"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1069"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1069"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/sosophia.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1069"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}